Uppföljningen av och rapporteringen om växthusgasutsläpp ligger till grund för hur klimatpolitiken utvärderas, planeras och följs upp. Med hjälp av uppgifterna om växthusgasutsläpp går det att kontrollera om en stat har hållit sig inom de politiskt överenskomna utsläppsgränserna.
FN:s klimatkonvention, Kyotoprotokollet och EU:s övervakningsmekanism för utsläpp av växthusgaser förpliktigar till årlig uppföljning och rapportering om mängden utsläppta växthusgaser. Finland rapporterar sina utsläppsmängder både till Europakommissionen och till sekretariatet för FN:s klimatkonvention. Utöver utsläppen rapporterar man också om kolsänkor.
För att genomföra rapporteringen har man infört ett nationellt inventeringssystem för växthusgaser, som Statistikcentralen ansvarar för.
Rapporteringen av växthusgaser övervakas och data kontrolleras i enlighet med Kyotoprotokollet. En nationell kontrollgrupp utvärderar parternas rapporter och om det finns brister i dem kan det leda till sanktioner.
Uppföljning av åtagandena i Kyotoprotokollet
Alla länder som är anslutna till Kyotoprotokollet har tilldelats en högsta tillåten utsläppsmängd som inte får överskridas. Länderna ska årligen rapportera till sekretariatet för FN:s klimatkonvention hur åtagandena i Kyotoprotokollet uppfylls. Kyotoprotokollets första åtagandeperiod omfattade 2008–2012. Finland uppfyllde det egna utsläppsmålet för den första åtagandeperioden, vilket var att hålla utsläppen av växthusgaser på samma nivå som de var 1990, i enlighet med protokollets beräkningsregler. Finlands utsläpp under perioden låg fem procent lägre än den tillåtna mängden utsläpp (355 miljoner ton CO2-ekvivalenter).
Under partskonferensen i Doha 2012 tog man beslut om den andra åtagandeperioden som täcker 2013–2020. Den andra åtagandeperioden träder i kraft då tre fjärdedelar av parterna i Kyotoprotokollet har godkänt den så kallade Dohaändringen, som innehåller beslut om den andra åtagandeperioden.
EU:s beslut om bördefördelning kräver noggrannare uppföljning av utsläppen i EU
EU-kommissionen har fastställt årliga utsläppskvoter för medlemsstaterna. Kvoterna har stor inverkan på ländernas nationella klimatpolitik. Under 2013–2020 ska medlemsstaterna göra en linjär minskning av utsläppen inom den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln, och utsläppen får inte överskrida de fastställda årliga kvoterna. Nationella utsläppsminskningsmål, som kräver en linjär minskning av utsläppen, har beslutats också för perioden 2021-2030. Årliga utsläppskvoter är planerade att fastställas 2020. De årliga kvoterna kräver en noggrannare uppföljning av utsläppen.
Vägtrafik, separat uppvärmning av byggnader, jordbruk och avfallshantering hör till den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln. Beslutet om bördefördelning gäller inte utsläpp och sänkor från markanvändning, markanvändningsändring och skogsbruk eller stora industri- och energiproduktionsanläggningar, som redan omfattas av EU:s utsläppshandel.
Genomförandet av bördefördelningssbeslutet för 2020 framskrider och genomförandet av förordningen om ansvarsfördelning för 2030 är under beredning.
Internationell rapportering om utsläpp och genomförandet av klimatpolitiken
Parterna i FN:s klimatkonvention ska vart fjärde år upprätta en s.k. nationalrapport, där man dels beskriver utsläppen och bedömer den kommande utsläppsutvecklingen, men också beskriver de politiska åtgärderna, anpassningen till klimatförändringen, finansieringen, forskningen, utbildningen och de nationella förhållandena.
Vartannat år upprättas även tvåårsrapporter som innehåller en del av de uppgifter som ska finnas i nationalrapporten. De politiska åtgärderna rapporteras även till EU-kommissionen vartannat år.
Mera information
Konsultativ tjänsteman Paula Perälä, miljöministeriet, tfn. 0295 250 224, fornamn.efternamn@ym.fi