© Forstsyrelsen 2005
Östersjöns särdrag, som den låga salthalten, och de många miljöproblemen är en utmaning även för havsmiljön.
Uppgifterna om undervattensmiljön har förbättrats
Tack vare programmet för inventeringen av den marina undervattensmiljön (VELMU) har vi numera en betydligt bättre helhetsbild av i vilken omfattning olika arter och naturtyper förekommer än vi hade då programmet inleddes 2004. De uppgifter som tas fram i VELMU-programmet kan användas både för att skydda havsmiljön och för att utnyttja dess resurser på ett hållbart sätt.
Den andra hotbedömningen av Finlands naturtyper (2018) gällde 42 naturtyper i den marina undervattensmiljön, medan den tidigare bedömningen (2008) gällde 12 naturtyper. Som grund för bedömningen användes klassificeringen för Östersjöområdet (Helcom Underwater Biotopes = HUB). I bedömningen utnyttjades också uppgifter som samlats in i VELMU-programmet.
Starkt hotade (EN) naturtyper enligt hotbedömningen är bottnar där det förekommer hårsärv, rödalg, stormusslor eller vitmärlor samt estuarier. Sårbara (VU) naturtyper enligt bedömningen är skyddade bottnar av sträfse, bottnar av bandtång, havsis, flador och glosjöar. Antalet nära hotade (NT) naturtyper är 4 och antalet livskraftiga (LC) 14. I kategorin kunskapsbrist (DD) finns 14 naturtyper. Övergödningen av Östersjön är fortfarande den främsta orsaken till att naturtyperna är hotade.
År 2019 gjordes det en bedömning av hotet mot arter. Tack vare VELMU-arbetet har uppgifterna om Östersjöarterna ökat sedan föregående bedömning från 2010. För första gången kunde man göra en hotbedömning av nästan alla algarter som förekommer i finska kustvatten. Dock är uppgifterna fortfarande till en del bristfälliga – till exempel kunde en hotbedömning inte göras av mer än en tredjedel av de olika arterna av makroalger.
Allmänt taget kan man konstatera att antalet hotade arter i vattenmiljön, det vill säga både i Östersjön och i livsmiljöer i sötvatten, var mindre än antalet hotade arter i exempelvis skogar eller vårdbiotoper. Bland annat småsvalting är en globalt rödlistad art som förekommer i Finland och här har bedömts vara sårbar (VU). Akut hotade (CR) arter i Finland är bland annat havsharr och ål. Även tumlarpopulationen i Östersjön har globalt bedömts vara akut hotad (CR) och för arten har utarbetats en egen återhämtningsplan. I Finland betraktas arten som tillfällig besökare (kategorin NA).
Under 2013 färdigställde skyddskommissionen för Östersjön (HELCOM) den så kallade rödlistan över Östersjöns hotade arter.
Antalet gråsälar har ökat, och även östersjövikarstammen i Bottniska viken växer. Dock är situationen alarmerande för östersjövikaren i Skärgårdshavet och i Finska viken. År 2001 inrättades sju sälskyddsområden i Finland, främst för att skydda gråsälen. Det har även tagits fram en gemensam vårdplan för de båda sälarterna 2007.
-
Säl (Naturresursinstitutet)
Ett nätverk av skyddsområden är målet
Miljöministeriet strävar efter att skapa ett ekologiskt enhetligt nätverk av skyddsområden i kust- och havsområdena. I Finland finns flera skyddade havs- och kustområden. Dessa skyddsområden omfattar fem nationalparker samt flera andra områden dels på statliga mark- och vattenområden, dels på privat mark.
I och med nätverket Natura 2000 har antalet skyddsområden till havs ökat. År 2012 kompletterades nätverket med fem områden på det öppna havet där utgångspunkten för skyddet är undervattensnaturtyper. De representerar rev och sublittorala sandbankar som finns i utkanterna av sitt förekomstområde. År 2018 utvidgades nätverket i fråga om Skärgårdshavet, Tulluddens fågelskyddsområde och Södra Sandbäck.
De viktigaste Natura 2000-områdena till havs har även utsetts till skyddskommissionen för Östersjöns (HELCOMs) nätverk av skyddsområden i Östersjöns kust- och havsområden (Baltic Sea Protected Areas, det vill säga HELCOM Marine Protected Areas MPA). MPA-nätverket uppfyller de mål om ett heltäckande nätverk av skyddsområden i de marina regionerna, vilka nämns i konventionen om biologisk mångfald.